Rådjursskrämma

Inte för att jag sett röken av några rådjur i år men förra sensommaren åt de upp min mangold. Så jag tänkte förekomma dem och sätta upp en rådjursskrämma. Om det väcker tveksamhet kring skrämseleffekten så kan det kanske vara befogat, det är bara att hoppas på att det är väldigt lättskrämda rådjur som bor i trakten. Om någon har något bra tips på hur man skrämmer bort tvåbenta snyltare så tages det emot med tacksamhet. Inte bara rabarber försvinner utan även vart endaste krusbär och alla typ tjugo vinbären som höll på att mogna. Jag tror inte på varken rådjuren eller sniglarna i det fallet. När det gäller avgnagd salladslök, koriander och sallad däremot så faller skulden tung på sniglarna. De verkar särskilt förtjusta i koriander för varenda blad som lyckats ta sig upp försvinner i ett nafs. Nå, jag är själv väldigt förtjust i koriander så jag borde kanske har viss förståelse för deras fäbless.

Galna rädisor

Rädisorna har fått fnatt. Bara växer och växer men på alldeles fel håll. Massa blast och inget under jord. Måste varit lite väl mycket kväve i den jorden. Nu har jag fått dra bort nästan alla plantorna eftersom utsikten att de små svagt rosa rötterna skulle bli feta rädisor kändes minimal. Nån sa att om man låter dom gå i blom kan man sedan äta ärtskidorna som blir men jag kände mig lite sur på dem så jag ryckte upp dem istället.

Kompisar forts

Idag hittade jag inte mindre än ett helt gäng med pantrar under brädan som håller fiberduken på ena odlingspallen. Dom är äckelsnygga liksom. Pantrarna får leva men jag dödar alla spanska sniglar som jag hittar i eller i näheten av odlingskragarna. Men när de är i komposten eller under vinbärsbusken och snällt tuggar på lite gräs har jag inte hjärta att ha ihjäl dem (dessutom är det ju själva mosandet eller klippandet så äckligt). Det är nog dumt. Kanske nästan lika dumt som när jag i någon slags "ta det lugnt de gör väl ingen skada- attityd" hejdade min impuls att slå ihjäl de där små nattfjärilarna som plötsligt dök upp i köket en sommar. Det visade sig efter några veckor att det var kvarnmott och de gjorde minsann skada så det räckte. Invaderade allt från knäckebröd till torkad frukt i köksskåpen med sina superäckliga larver. Det tog månader innan vi lyckades utrota dem. Dumt som sagt.

Bondbönan som slog i taket på fiberduken och började se ganska tufsig ut har blivit så här fin på bara en vecka efter omplantering i potatislandet. Blev så glad så den började blomma. Idag grävde jag upp de andra två bondbönorna som var kvar under fiberduken och grävde ner i potatislandet också i hopp om att de skall repa sig lika fint. Det är lite för trångt bland potatisen dock och jag råkade gräva upp några små blivande potatisar som redan var på gång. You win some, you loose some.

Panterhuvud

Panterhålan

Fina fläckar

Odlingskompisarna

Folk som bor i villaområden eller odlar i koloniområden verkar ha det så trevligt med sina odlargrannar. De byter växter med varandra och småpratar om hur det gror och hur skörden blev och så där. Mina odlingskompisar är av det tystare slaget och vi har inte någon särskilt god relation. Med möjligen ett undantag där jag har lite positiv avvaktande inställning.

Har Alien landat i närheten? Ripley, kom och hjälp mig! 

Trädgårdssnäcka (Glufs glufs vulgaris)

Åkersnigel (Slemmis maximus)

Spansk skogssnigel (Terminator totalis)

Panterfläckig snigel. Enligt alla källor är denna snigel ofarlig för växterna eftersom den bara äter döda växtdelar. Jag har därför låtit dem leva men jag håller ögonen på den, jag är inte helt övertygad. Den har dock ännu inte återfunnits i någon av odlingslådorna utan bara utanför. För att vara snigel är den rätt vacker med sina fläckar. Fast detta exemplaret hör kanske inte till de stiligaste.

Tjuvar, vandaler, barbarer...sketongar!

I morse när jag kom för att se om min odling var all rabarber borta. Jag menar all rabarber! Det var ett ganska stort stånd. Jag hittade lite spår av rabarberblad och rabarberskal i närheten. Min första fundering var om något djur kunnat åstadkomma detta men nej, jag hade lite svårt att se framför mig ett rådjur eller en hare som drar upp alla stjälkarna, knipsar av bladen och sedan skalar rabarbern. Misstankarna vändes snart mot Franska skolans elever som ,sedan lekplatsen "Snäckis" blev en byggarbetsplats i vintras, har huserat varje rast på och runt gräsmattan utanför mig. Mina misstankar besannades när jag på eftermiddagen hörde barnröster från odlingen "nej, dom går inte att äta än, de är inte mogna". Jag stack snabbt ut huvudet genom fönstret och hojtade åt dem att ge tusan i min odling. Jag frågade dem om de var de som hade tagit rabarbern igår men nekandet kom blixtsnabbt " nej, det var tvåorna, vi går i ettan". I morgon är det jag som tar ett snack med lärarna eller rektorn. Skitungar skall hålla sig borta!

Resterna av min stackars rabarber

Dags att se solens ljus

Idag åkte fiberduken över potatisen och bönorna av. I denna lådan har jag inga bågar som håller upp fiberduken så potatisen hade börjat göra utbrytningsförsök. Dessutom är sockerärtorna redo för att börja sin klättring. Jag är rätt nöjd med min hemmaflätade klätterställning som jag har byggt idag, den står förvånansvärt stabilt. Får se om kvällens störtregn har lyckats rubba den. Jag bekymrade mig inte om att ha så många tvärgående slanor till stångbrytbönorna för de snor sig ändå bara vertikalt. Sockerärtorna däremot slänger ut sina klängen lite hit och dit och behöver lite fler gripmöjligheter. Jag är sjukt nöjd över att jag aldrig köpte något hönsnät tidigare i våras vilket var den ursprungliga planen. Allt byggmaterial fanns ju på plats. Nåja, viss anarki har tillämpats i klippningen av sly till att fläta med. Det är ju inte min mark, liksom.

Klättra på små vänner, klättra på

Kidnappade daggmaskar

När det regnar kryper daggmaskar ut på asfalten och många blir till maskmos under sulor och däck. Men inte de här två raringarna. De har blivit räddade av mig och får ett nytt hem i en av mina pallkragar. En svårighet att odla i pallkragar som inte står på matjord är att den inte finns några maskar eller nyttiga mikroorganismer i jorden. Det blir som en stor krukodling vilket gör att det lätt blir mögel och alger på jorden och organiskt material inte förmultnar och bryts ner. Jorden blir också ganska snabbt kompakt. Så i år är ett av mina projekt att samla daggmaskar från asfalten vid regn och helt sonika kidnappa dem till mina pallkragar. Men jag hoppas förstås att maskarna blir nöjda med sitt nya hem och inte alltför upprörda över tvångsförflyttningen.

Bondbönor, potatis och rucola

Jag var kanske lite snabb med att så om det som (jag trodde) inte hade grott. Ett par dagar efter att jag varit och krafsat i jorden syntes plötsligt späda små fröplantor lite här och där. De väntade bara på lite hjälp med den hårda skorpan och på lite värme. Nu är det kallt igen men bondbönorna som jag planterade ut står så gröna och fina. Potatisen har börjat visa sig och rucolans gröna strängar ger lite grönska.

Bondbönorna behöver visst lite bättre uppbindning

Potatisen visar sina första söta blad

Häggen blommar snart så jag sår bönor

Man kan väl tjuvstarta lite. Så himla kinkiga kan väl inte bönorna vara. Vill minnas att de grodde snällt förra året men minns inte hur tidigt jag sådde dem. Det är mycket av det jag redan sått som inte har grott. Vet inte om jag skall skylla på kylan eller på jorden. I år lyxade jag till det och köpte bara Hasselfors U-jord till pallkragarna. Det har varit kanon till krukorna på balkongen under alla år men i år vet jag inte vad som har hänt. Det har varit mögel i alla jordsäckarna och det har blivit en hård skorpa överst på jorden. Jag misstänker att fröna har haft svårt att ta sig igenom det hårda täcket. Vis av denna erfarenhet kan jag dra slutsatsen att bara för att U-jorden är bra till krukplanteringar innebär det inte nödvändigtvis att den är bra att så i. Nåväl, jag har fått så om morötter, röd lök, salladsök, gräslök, koriander samt stödsått sallad, spenat och rödbetor.

Jag var kall i sommarvärmen och planterade ut förgrodda bondbönor, röd lök och grönkål. Det är en chansning om de klarar sig eftersom det utlovas kallare väder framöver. Men bondbönorna hade vuxit sig så stora så de riskerade att krypa ur sina krukor om de blivit kvar på balkongen. De har ju lite täcke i form av fiberduk så jag har inte så dåligt samvete att jag sparkar ut dem redan.

Jag hade nästan gett upp hoppet om bondbönorna på balkongen men nu sticker de upp sina nosar

Tagetes tenuifolia, lite taniga än så länge men bladverket är väldigt vackert

Ramslök

Utan att ens någonsin ha smakat på ramslök har jag redan gjort stora planer för framtida odling. Mannens lovord över smaken om min förflugna kommentar om att "det borde inte vara så svårt att odla" har fått fäste. Ramslök, lite halvvilt, växande i skuggan ute på slänten bakom huset. Ganska najs, eller hur? Knappast någon kommer att se att det är ramslök som växer där så vi kan säkert ha det ifred. Fast just nu slår det mig, rådjuren och hararna? Hm, undrar vad de gillar smaken? Nå, hur som helst är det värt ett försök. De gillar kalkhaltig jord har jag läst, ja ramslöken alltså - inte rådjuren och hararna, och då kom jag på en strålande lösning. Jag har nyss fått tipset att använda äggskal att så i från Ett År med Lotten. Sagt och gjort, jag sår ramslöksfrön i äggskal. Äggskalen står naturligtvis (!) perfekt i en äggkartong och kan därmed åka in och ut i frysen några omgångar som stratifieringen (köldbehandlingen) tydligen kräver. Jag misstänker att det är bäst att så på sensommaren och kunna planera ut småplantorna innan vintern. Och, här kommer det fina i kråksången, när de skall planteras ute krossar man försiktigt äggskalet runt plantan ner i jorden och vips - kalkhaltig jord värdig ramslökens favoritplatser i Sverige, Kinnekulle och Gotland. Allt detta i teorin än så länge men jag finner redan ett visst nöje att tänka på denna eminenta idé.

Alldeles innan regnet

Potatis- och bondbönskruka

Fyra små potatisar som blev över får ligga i fönsterkarmen några dagar till

Trädgården so far. Inget har grott än och jag väntar otåligt på de första livstecknen

Idag blev det potatissättardag. Sex potäter i en pallkrage tillsammans med sockerärtor, ett par bondbönor och när det blivit varmare, även störbönor och vaxbönor. I två stora lerkrukor satte jag varsin potatis och tre bondbönor i varje kruka. Krukorna hittade jag på IKEA. Tunga (7 kg) men billiga (79 eller 89 kr). Rymmer knappt 20 liter styck skulle jag gissa på. Men efter allt detta var det fyra potatisar kvar. Vad skall jag göra? Jag kan omöjligtvis slänga dem. Återstår bara att köpta fyra platskrukor om en tio liter eller mer, en till var potatis. En kruka får nog plats på balkongen. Tills dess får de ligga i fönsterkarmen eftersom det börjar bli trångt på fönsterbrädan. Jag visste ju att det skulle bli trångt om jag köpte sättpotatis.

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder...

Jag har gått och surat lite för att det är så kallt ute. Har väntat på varmare väder för att fortsätta att så. Idag såg jag att fröogräset under kastanjen grott och kommit upp så fint. Så jag insåg att jag inte kan skylla på kylan för frönas skull. För att övervinna mitt eget motstånd fick det bli mössa på istället för att gnälla på kylan. Det gick ju fint. Ner i jorden kom tagetes, rädisor, morötter, röd lök, grönkål och sockerärtor.

Hoppsan

Den fina konstruktionen var visst inte riktigt så stabil som det verkade. Dagen efter jag hade gjort i ordning dem såg det ut så här. Uppifrån fönstret såg det ut som om det hade varit mänskliga vandaler på plats och jag muttrade några haranger. På plats visade det sig att det var jag som hade varit lite slarvig när jag förankrade fiberduken. Oops! Nu har de stått några dagar utan missöden men om det blir ordentligt blåsigt eller kraftigt regn kan de nog välta igen. Hm. Jag får fundera ut något smart sätt att göra det hela mer stabilt. I nuläget avvaktar jag lite för att se hur det går.

Hemmagjord odlingstunnel

Så här ser själva ställningen ut, tre böjda elrör

Och så här blir det med täcke på, eller ja, fiberduk då

Först idag vågade jag mig ut för att så. Förkylning och regn har hållit mig inomhus. Idag tog jag mig dock ut men hu vad kallt det var. Därför blev det inte så mycket sått som jag hade tänkt mig. Ner i jorden åkte, gräslök, salladslök, röd lök, koriander, rucola, dill, spenat, två sorters huvudsallad, rödbetor och några gurkörtsfrön. Jag tycker att ställningen till fiberduken verkar fungera bra, nästan som en odlingstunnel. Så kan fiberduken vara kvar även när växterna växt till sig utan att tynga ner dem. Förra året knäckte fiberduken lökblasten så att löken slutade växa, det slipper jag i år. Konstruktionen är, som synes, mycket enkel. Tre elrör som böjs och hålls på plats av lådans kanter. Sedan är det bara att dra fiberduken över och fästa den runt kanten. Elrören (tja, det kanske inte är en korrekt fackterm..) är inköpta på Claes Ohlson, tio kronor styck. Det var lite meckigt att få hem dem på spårvagnen eftersom de är två och en halv meter långa. Men den snälla expediten på Claes Ohlson tipsade om att ta lite tejp vid inslagningsdisken och tejpa ihop ändarna. Smart! Så slapp jag peta ut ögonen på någon på vägen hem.

Så eller inte så?

Jordtemperaturen var 4 grader idag. Jag tror jag chansar på att så imorgon om vädret tillåter. Uppgifterna i böckerna går isär när det gäller hur tidigt man kan så. Mellan 5 och 8 grader, förutom för spenat som gror redan vid 2 grader. Väderprognosen spår nätter med temperatur runt 0-2 grader närmaste veckorna men varmare dagstemp. Med fiberduk på klarar det nog sig hoppas jag.

Frön som gror eller inte

Kylan gör att vårbruket får vänta fast allt är klart för sådd. Inne växer det i alla små torvbriketter och krukor utom just tagetessådden. Av sexton sådda frön är det bara sex som har grott. Lägg av, det är ju bara en grobarhet på 37,5 %. Dåligt frö, eller kan det vara så att det är torvbriketterna som är boven. Fast när till och med jättebönorna har grott i de små briketterna lutar jag åt fröteorin. Har sått om tagetesfrön nu så hoppas jag att det går bättre denna gång. Men det måste bli varmare snart för potatisen tar för stor plats och skulle behöva hoppa ut i jorden för att ge plats åt fler omgångar av basilika och koriander. Jag vill ha massor av koriander, det är så himla gott!

Man tager vad man haver

En kompost skall jag ha. Så småningom blir det fin jord till min odling. Fick inspiration att använda grenar till konstruktionen från den fina fina boken "Klosterträdgårdar" som jag skrev om tidigare. Det ligger mängder med nedblåsta grenar runt min lilla odling så det var bara att plocka. Det känns härligt att använda så enkla medel att skapa något användbart av. Inte allt måste inhandlas i affär.

Torvbriketter

Jätteböna i liten brikett

Igår sådde jag ett gäng kryddtagetes red gem, rödlök, long red florence  några grönkål pentland brig, bondbönor super aquadulce och buskkrasse whirlybird. Jag använde torvbriketter som jag köpt för många år sedan när jag först började med balkongodling och att dra upp frö inomhus. När jag var liten tjej och hjälpte mamma med frösådden tyckte jag att torvbriketterna var så roliga då de svällde upp från en liten platta till en höga torn. Ja, så minns jag det i alla fall, några torn blir det ju inte riktigt. Torvbriketterna har dock blivit liggande eftersom jag vill minnas att jag kom fram till att de inte var så praktiska. På vilket sätt kan jag inte längre komma ihåg. Men de kan inte få ligga oanvända hur länge som helst så nu åkte de fram. Insåg snart att bondbönor är lite för stora för små briketter. Men äsch då, det går nog bra. Knö ner dom bara.

Klosterträdgårdar och rabarber

Lite god choklad  och en kopp te förhöjer läsupplevelsen

Ping! Dagens boktips. "Klosterträdgårdar" av Lena Israelsson. Jag ramlade på den på Guldhedens bibliotek. Den är utgiven 2008 så den kanske inte finns i bokhandeln längre men väl värd att leta efter. En gudomlig (ja, det får man nog säga) bok om olika klosterträdgårdar i Europa. Fylld med odlingsglädje, respekt och ödmjukhet inför naturen, vackra bilder på både trädgårdar och arkitektur samt kluriga odlingstips. Jag hade t.ex. aldrig hört tidigare att man kan använda avkok av rabarberblad mot bladlöss på bönor (koka ett halvt kilo rabarberblad i tre liter vatten i en halvtimma. Sila av bladen och spraya bönplantorna  med lösningen. Gärna tre gånger, säger syster Christa). Skall definitivt prövas i sommar om lössen invaderar. Om bara rabarbern växer till sig. Den ser ut så här just nu.

Denna rabarber hittade jag utslängd brevid en lekplats förra våren. Den hade växt i kruka tidigare och låg på marken med bara ett litet blad som livstecken. Jag tog med den hem och planterade den i en bergsskreva där den tog sig. Jag lät den vara ifred förra sommaren och skördade inga blad. Men i år hoppas jag kunna göra en rabarberkompott och om det behövs, lite juice till bladlössen.

Äntligen

Så kom dom till slut. Mina fröer. Min kärlek. Min mat. Imorgon blir det rödlök och kryddtagetes som får hoppa i jorden. Ja, inomhus förstås. Det är faktiskt lite kallt fortfarande.

Dagens träningspass

Uj, uj! 300 liter jord och ett femtontal tegelstenar. Denna gång passade jag på att hämta tegelstenarna med bilen och körde upp dem, tillsammans med jorden, så nära jag kunde komma min odling. Vilket innebar lite bilkörning på cykelbanan, varvid en tant glodde mycket surt på mig fast jag stannade snällt för att släppa förbi henne. En annan dam stannade dock nyfiket när jag höll på att lasta ur bilen och frågade vad jag höll på med. Hon undrade om jag gerillaodlade. Men jag var tvungen att erkänna att jag odlar med tillstånd. Kändes lite mesigt. Damen verkade gilla gerillametoder.

Pallade upp pallkrage nummer två med tegelstenar också. Lagom höjd men kanske inte så rakt. Men då vill jag säga igen - marken är väldigt ojämn!. Om man hade varit förutseende och ordningsam hade man lagt ett lager grus i botten och fått tegelstenarna att stå jämt på gruset och sedan ställt pallkragen ovanpå. Men hallå, då måste jag släpa hit grus också och gräva ur all jord för att sedan lägga tillbaka den. Nä, lite skevt och vint gör nog inte grönsakerna sämre.

Så här ser odlingen ut från min balkong. Landalajord. Funderar på att sätta upp en liten emaljerad skylt. " Välkommen till Landalajord". Är det lite pretentiöst, tro?

I will survive

Den grekiska oreganon har också överlevt vintern ute i landet. Har nu fått ett litet varmare bo på balkongen. Det är praktiskare att ha kryddörter på balkongen än ute i landet tycker jag, eftersom i det här fallet är landet fem trappor ner, runt gaveln och upp i backen. Undrar om tripsen som gillade oreganon förra sommaren (och inte bara den) också har överlevt vintern och följer med upp på balkongen. Jag vill inte vara ogin men om de kunde tänka sig att ha sommarparty någon annanstans än på min balkong hade jag inte saknat dem.

Den grekiska oreganon är mycket godare än den vanliga sorten. Smakar mer oregano liksom, och har lite mindre, aptitligare blad. Blommar med vita blommor istället för rosa.

Kämpar

Myntan har övervintrat ute i landet. Har nu fått flytta in på balkongen. Försöker komma ihåg vad det är för sort. Grönmynta, marockansk mynta eller krusmynta? Nej inte krusmynta, det var flera år sedan, tror jag. Dessutom gillar jag inte bladen, de är för...krusiga. Så förhoppningsvis någon av de två förstnämnda. Men jag har något litet svagt minne att jag inte hittade den mynta jag ville ha förra året och köpte någon annan. Men vad kan det ha varit? Påminnelse, spara de små vita namnetiketterna (ja, dom är fula)!

Även vinbärsbusken och krusbärsbusken har övervintrat. Till min förvåning och min glädje. Förvåning därför de var lite hastigt planterade i en bergsskreva (det finns inte så många ställen att välja på, faktiskt) med ganska grunt med jord under sig. Men vilka kämpar. De står bägge fulla med små gröna knoppar. Jag fick buskarna i present av mina svärföräldrar förra året så jag vet inte hur gammal vinbärsbusken är. Förhoppningsvis byxmyndig så att det blir en massa röda vinbär på den i år.

Vårens knoppar

Körsbärsträdet utanför Annedalsskolan på väg att slå ut.

Svällande kastanjeknoppar på favoritträdet utanför köksfönstret.

Potatisen solar sig

Potatis är utrymmeskrävande. Det märkte jag förra året. Det står ofta i tidningar och böcker "odla potatis i hink" eller " sätt ner potatisen rabatten". Jo, kanske det, men potatis i pallkrage tenderar att kväva allt annat med sin enorma blast. I alla fall om man har välgödslad jord. Ja, jag hade väl lite för mycket gödsel då. Det där med volymberäkning har aldrig varit min starka sida. Hur som helst så fick jag skära in blasten titt som tätt för att störbönorna och vaxbönorna inte skulle utmanövreras helt. Bestämde mig då för att potatis behövde jag inte odla alls nu när jag inte har så mycket utrymme. Men så ligger dom där i affären. Med små söta ögon. Cherie. En fransk potatissort. Meddeltidig. Kallas även Salladspotatis eller Kärlekens potatis. Vem kan motstå det? Jag får väl göra så där då, stoppa ner dem lite här och där, så skall de nog få plats.

Rucolan tar täten

I desperat väntan på årets fröbeställning har några av fjolårets frön åkt ner i jorden under växtlampan. Först upp var rucolan, tätt följd av basilika. Koriander och gräslök tar det lite lugnare.

Snyggaste pallkragen

Våren började på allvar häromdagen när jag gjorde slag i saken och gjorde om två pallkragar till tre. Tog överdelen från den ena pallkragen (har haft dubbel höjd) och gjorde en liten ram till den på tre sidor (berget är den fjärde sidan) av tegelstenar från den nedrasade muren i närheten. Känner mig mycket nöjd över det här med att återanvända lokala material. Genialisk idé. De där tegelstenarna ligger ju ändå bara och skräpar till ingen nytta. Men lokala material betyder bära. Tegelstenar är tunga. Fyra stenar åt gången, tre vändor, tungt, svettigt. Plötsligt blir "i närheten" en lång väg att gå. Och nu, eftersom det blev så bra, måste jag ju bara hämta fler stenar och palla upp den pallkrage som förlorade sin överdel. Men jag väntar nog till nästa vecka...