Ramslök

Utan att ens någonsin ha smakat på ramslök har jag redan gjort stora planer för framtida odling. Mannens lovord över smaken om min förflugna kommentar om att "det borde inte vara så svårt att odla" har fått fäste. Ramslök, lite halvvilt, växande i skuggan ute på slänten bakom huset. Ganska najs, eller hur? Knappast någon kommer att se att det är ramslök som växer där så vi kan säkert ha det ifred. Fast just nu slår det mig, rådjuren och hararna? Hm, undrar vad de gillar smaken? Nå, hur som helst är det värt ett försök. De gillar kalkhaltig jord har jag läst, ja ramslöken alltså - inte rådjuren och hararna, och då kom jag på en strålande lösning. Jag har nyss fått tipset att använda äggskal att så i från Ett År med Lotten. Sagt och gjort, jag sår ramslöksfrön i äggskal. Äggskalen står naturligtvis (!) perfekt i en äggkartong och kan därmed åka in och ut i frysen några omgångar som stratifieringen (köldbehandlingen) tydligen kräver. Jag misstänker att det är bäst att så på sensommaren och kunna planera ut småplantorna innan vintern. Och, här kommer det fina i kråksången, när de skall planteras ute krossar man försiktigt äggskalet runt plantan ner i jorden och vips - kalkhaltig jord värdig ramslökens favoritplatser i Sverige, Kinnekulle och Gotland. Allt detta i teorin än så länge men jag finner redan ett visst nöje att tänka på denna eminenta idé.