Klosterträdgårdar och rabarber

Lite god choklad  och en kopp te förhöjer läsupplevelsen

Ping! Dagens boktips. "Klosterträdgårdar" av Lena Israelsson. Jag ramlade på den på Guldhedens bibliotek. Den är utgiven 2008 så den kanske inte finns i bokhandeln längre men väl värd att leta efter. En gudomlig (ja, det får man nog säga) bok om olika klosterträdgårdar i Europa. Fylld med odlingsglädje, respekt och ödmjukhet inför naturen, vackra bilder på både trädgårdar och arkitektur samt kluriga odlingstips. Jag hade t.ex. aldrig hört tidigare att man kan använda avkok av rabarberblad mot bladlöss på bönor (koka ett halvt kilo rabarberblad i tre liter vatten i en halvtimma. Sila av bladen och spraya bönplantorna  med lösningen. Gärna tre gånger, säger syster Christa). Skall definitivt prövas i sommar om lössen invaderar. Om bara rabarbern växer till sig. Den ser ut så här just nu.

Denna rabarber hittade jag utslängd brevid en lekplats förra våren. Den hade växt i kruka tidigare och låg på marken med bara ett litet blad som livstecken. Jag tog med den hem och planterade den i en bergsskreva där den tog sig. Jag lät den vara ifred förra sommaren och skördade inga blad. Men i år hoppas jag kunna göra en rabarberkompott och om det behövs, lite juice till bladlössen.

Äntligen

Så kom dom till slut. Mina fröer. Min kärlek. Min mat. Imorgon blir det rödlök och kryddtagetes som får hoppa i jorden. Ja, inomhus förstås. Det är faktiskt lite kallt fortfarande.

Dagens träningspass

Uj, uj! 300 liter jord och ett femtontal tegelstenar. Denna gång passade jag på att hämta tegelstenarna med bilen och körde upp dem, tillsammans med jorden, så nära jag kunde komma min odling. Vilket innebar lite bilkörning på cykelbanan, varvid en tant glodde mycket surt på mig fast jag stannade snällt för att släppa förbi henne. En annan dam stannade dock nyfiket när jag höll på att lasta ur bilen och frågade vad jag höll på med. Hon undrade om jag gerillaodlade. Men jag var tvungen att erkänna att jag odlar med tillstånd. Kändes lite mesigt. Damen verkade gilla gerillametoder.

Pallade upp pallkrage nummer två med tegelstenar också. Lagom höjd men kanske inte så rakt. Men då vill jag säga igen - marken är väldigt ojämn!. Om man hade varit förutseende och ordningsam hade man lagt ett lager grus i botten och fått tegelstenarna att stå jämt på gruset och sedan ställt pallkragen ovanpå. Men hallå, då måste jag släpa hit grus också och gräva ur all jord för att sedan lägga tillbaka den. Nä, lite skevt och vint gör nog inte grönsakerna sämre.

Så här ser odlingen ut från min balkong. Landalajord. Funderar på att sätta upp en liten emaljerad skylt. " Välkommen till Landalajord". Är det lite pretentiöst, tro?

I will survive

Den grekiska oreganon har också överlevt vintern ute i landet. Har nu fått ett litet varmare bo på balkongen. Det är praktiskare att ha kryddörter på balkongen än ute i landet tycker jag, eftersom i det här fallet är landet fem trappor ner, runt gaveln och upp i backen. Undrar om tripsen som gillade oreganon förra sommaren (och inte bara den) också har överlevt vintern och följer med upp på balkongen. Jag vill inte vara ogin men om de kunde tänka sig att ha sommarparty någon annanstans än på min balkong hade jag inte saknat dem.

Den grekiska oreganon är mycket godare än den vanliga sorten. Smakar mer oregano liksom, och har lite mindre, aptitligare blad. Blommar med vita blommor istället för rosa.

Kämpar

Myntan har övervintrat ute i landet. Har nu fått flytta in på balkongen. Försöker komma ihåg vad det är för sort. Grönmynta, marockansk mynta eller krusmynta? Nej inte krusmynta, det var flera år sedan, tror jag. Dessutom gillar jag inte bladen, de är för...krusiga. Så förhoppningsvis någon av de två förstnämnda. Men jag har något litet svagt minne att jag inte hittade den mynta jag ville ha förra året och köpte någon annan. Men vad kan det ha varit? Påminnelse, spara de små vita namnetiketterna (ja, dom är fula)!

Även vinbärsbusken och krusbärsbusken har övervintrat. Till min förvåning och min glädje. Förvåning därför de var lite hastigt planterade i en bergsskreva (det finns inte så många ställen att välja på, faktiskt) med ganska grunt med jord under sig. Men vilka kämpar. De står bägge fulla med små gröna knoppar. Jag fick buskarna i present av mina svärföräldrar förra året så jag vet inte hur gammal vinbärsbusken är. Förhoppningsvis byxmyndig så att det blir en massa röda vinbär på den i år.

Vårens knoppar

Körsbärsträdet utanför Annedalsskolan på väg att slå ut.

Svällande kastanjeknoppar på favoritträdet utanför köksfönstret.

Potatisen solar sig

Potatis är utrymmeskrävande. Det märkte jag förra året. Det står ofta i tidningar och böcker "odla potatis i hink" eller " sätt ner potatisen rabatten". Jo, kanske det, men potatis i pallkrage tenderar att kväva allt annat med sin enorma blast. I alla fall om man har välgödslad jord. Ja, jag hade väl lite för mycket gödsel då. Det där med volymberäkning har aldrig varit min starka sida. Hur som helst så fick jag skära in blasten titt som tätt för att störbönorna och vaxbönorna inte skulle utmanövreras helt. Bestämde mig då för att potatis behövde jag inte odla alls nu när jag inte har så mycket utrymme. Men så ligger dom där i affären. Med små söta ögon. Cherie. En fransk potatissort. Meddeltidig. Kallas även Salladspotatis eller Kärlekens potatis. Vem kan motstå det? Jag får väl göra så där då, stoppa ner dem lite här och där, så skall de nog få plats.

Rucolan tar täten

I desperat väntan på årets fröbeställning har några av fjolårets frön åkt ner i jorden under växtlampan. Först upp var rucolan, tätt följd av basilika. Koriander och gräslök tar det lite lugnare.

Snyggaste pallkragen

Våren började på allvar häromdagen när jag gjorde slag i saken och gjorde om två pallkragar till tre. Tog överdelen från den ena pallkragen (har haft dubbel höjd) och gjorde en liten ram till den på tre sidor (berget är den fjärde sidan) av tegelstenar från den nedrasade muren i närheten. Känner mig mycket nöjd över det här med att återanvända lokala material. Genialisk idé. De där tegelstenarna ligger ju ändå bara och skräpar till ingen nytta. Men lokala material betyder bära. Tegelstenar är tunga. Fyra stenar åt gången, tre vändor, tungt, svettigt. Plötsligt blir "i närheten" en lång väg att gå. Och nu, eftersom det blev så bra, måste jag ju bara hämta fler stenar och palla upp den pallkrage som förlorade sin överdel. Men jag väntar nog till nästa vecka...