Odlingskompisarna

Folk som bor i villaområden eller odlar i koloniområden verkar ha det så trevligt med sina odlargrannar. De byter växter med varandra och småpratar om hur det gror och hur skörden blev och så där. Mina odlingskompisar är av det tystare slaget och vi har inte någon särskilt god relation. Med möjligen ett undantag där jag har lite positiv avvaktande inställning.

Har Alien landat i närheten? Ripley, kom och hjälp mig! 

Trädgårdssnäcka (Glufs glufs vulgaris)

Åkersnigel (Slemmis maximus)

Spansk skogssnigel (Terminator totalis)

Panterfläckig snigel. Enligt alla källor är denna snigel ofarlig för växterna eftersom den bara äter döda växtdelar. Jag har därför låtit dem leva men jag håller ögonen på den, jag är inte helt övertygad. Den har dock ännu inte återfunnits i någon av odlingslådorna utan bara utanför. För att vara snigel är den rätt vacker med sina fläckar. Fast detta exemplaret hör kanske inte till de stiligaste.

Tjuvar, vandaler, barbarer...sketongar!

I morse när jag kom för att se om min odling var all rabarber borta. Jag menar all rabarber! Det var ett ganska stort stånd. Jag hittade lite spår av rabarberblad och rabarberskal i närheten. Min första fundering var om något djur kunnat åstadkomma detta men nej, jag hade lite svårt att se framför mig ett rådjur eller en hare som drar upp alla stjälkarna, knipsar av bladen och sedan skalar rabarbern. Misstankarna vändes snart mot Franska skolans elever som ,sedan lekplatsen "Snäckis" blev en byggarbetsplats i vintras, har huserat varje rast på och runt gräsmattan utanför mig. Mina misstankar besannades när jag på eftermiddagen hörde barnröster från odlingen "nej, dom går inte att äta än, de är inte mogna". Jag stack snabbt ut huvudet genom fönstret och hojtade åt dem att ge tusan i min odling. Jag frågade dem om de var de som hade tagit rabarbern igår men nekandet kom blixtsnabbt " nej, det var tvåorna, vi går i ettan". I morgon är det jag som tar ett snack med lärarna eller rektorn. Skitungar skall hålla sig borta!

Resterna av min stackars rabarber

Dags att se solens ljus

Idag åkte fiberduken över potatisen och bönorna av. I denna lådan har jag inga bågar som håller upp fiberduken så potatisen hade börjat göra utbrytningsförsök. Dessutom är sockerärtorna redo för att börja sin klättring. Jag är rätt nöjd med min hemmaflätade klätterställning som jag har byggt idag, den står förvånansvärt stabilt. Får se om kvällens störtregn har lyckats rubba den. Jag bekymrade mig inte om att ha så många tvärgående slanor till stångbrytbönorna för de snor sig ändå bara vertikalt. Sockerärtorna däremot slänger ut sina klängen lite hit och dit och behöver lite fler gripmöjligheter. Jag är sjukt nöjd över att jag aldrig köpte något hönsnät tidigare i våras vilket var den ursprungliga planen. Allt byggmaterial fanns ju på plats. Nåja, viss anarki har tillämpats i klippningen av sly till att fläta med. Det är ju inte min mark, liksom.

Klättra på små vänner, klättra på

Kidnappade daggmaskar

När det regnar kryper daggmaskar ut på asfalten och många blir till maskmos under sulor och däck. Men inte de här två raringarna. De har blivit räddade av mig och får ett nytt hem i en av mina pallkragar. En svårighet att odla i pallkragar som inte står på matjord är att den inte finns några maskar eller nyttiga mikroorganismer i jorden. Det blir som en stor krukodling vilket gör att det lätt blir mögel och alger på jorden och organiskt material inte förmultnar och bryts ner. Jorden blir också ganska snabbt kompakt. Så i år är ett av mina projekt att samla daggmaskar från asfalten vid regn och helt sonika kidnappa dem till mina pallkragar. Men jag hoppas förstås att maskarna blir nöjda med sitt nya hem och inte alltför upprörda över tvångsförflyttningen.

Bondbönor, potatis och rucola

Jag var kanske lite snabb med att så om det som (jag trodde) inte hade grott. Ett par dagar efter att jag varit och krafsat i jorden syntes plötsligt späda små fröplantor lite här och där. De väntade bara på lite hjälp med den hårda skorpan och på lite värme. Nu är det kallt igen men bondbönorna som jag planterade ut står så gröna och fina. Potatisen har börjat visa sig och rucolans gröna strängar ger lite grönska.

Bondbönorna behöver visst lite bättre uppbindning

Potatisen visar sina första söta blad

Häggen blommar snart så jag sår bönor

Man kan väl tjuvstarta lite. Så himla kinkiga kan väl inte bönorna vara. Vill minnas att de grodde snällt förra året men minns inte hur tidigt jag sådde dem. Det är mycket av det jag redan sått som inte har grott. Vet inte om jag skall skylla på kylan eller på jorden. I år lyxade jag till det och köpte bara Hasselfors U-jord till pallkragarna. Det har varit kanon till krukorna på balkongen under alla år men i år vet jag inte vad som har hänt. Det har varit mögel i alla jordsäckarna och det har blivit en hård skorpa överst på jorden. Jag misstänker att fröna har haft svårt att ta sig igenom det hårda täcket. Vis av denna erfarenhet kan jag dra slutsatsen att bara för att U-jorden är bra till krukplanteringar innebär det inte nödvändigtvis att den är bra att så i. Nåväl, jag har fått så om morötter, röd lök, salladsök, gräslök, koriander samt stödsått sallad, spenat och rödbetor.

Jag var kall i sommarvärmen och planterade ut förgrodda bondbönor, röd lök och grönkål. Det är en chansning om de klarar sig eftersom det utlovas kallare väder framöver. Men bondbönorna hade vuxit sig så stora så de riskerade att krypa ur sina krukor om de blivit kvar på balkongen. De har ju lite täcke i form av fiberduk så jag har inte så dåligt samvete att jag sparkar ut dem redan.

Jag hade nästan gett upp hoppet om bondbönorna på balkongen men nu sticker de upp sina nosar

Tagetes tenuifolia, lite taniga än så länge men bladverket är väldigt vackert