Om om att odla där man står. Eller bor. Fast man bor i stan. Och har en balkong som är alldeles för liten för det egna odlingsstorhetsvansinnet som infinner sig varje vår. Så jag frågade hyresvärden om jag inte kunde ställa två pallkragar på den vildvuxna baksidan mot berget. Nordvästsluttning med tunn grässvål och knöggligt berg. I bostadsområdet Landala i centrala Göteborg. Och det fick jag. Nu är jag i startgroparna på andra odlingsåret. Och där börjar bloggen.
torsdag 29 mars 2012
Potatisen solar sig
Potatis är utrymmeskrävande. Det märkte jag förra året. Det står ofta i tidningar och böcker "odla potatis i hink" eller " sätt ner potatisen rabatten". Jo, kanske det, men potatis i pallkrage tenderar att kväva allt annat med sin enorma blast. I alla fall om man har välgödslad jord. Ja, jag hade väl lite för mycket gödsel då. Det där med volymberäkning har aldrig varit min starka sida. Hur som helst så fick jag skära in blasten titt som tätt för att störbönorna och vaxbönorna inte skulle utmanövreras helt. Bestämde mig då för att potatis behövde jag inte odla alls nu när jag inte har så mycket utrymme. Men så ligger dom där i affären. Med små söta ögon. Cherie. En fransk potatissort. Meddeltidig. Kallas även Salladspotatis eller Kärlekens potatis. Vem kan motstå det? Jag får väl göra så där då, stoppa ner dem lite här och där, så skall de nog få plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar