Galna rädisor

Rädisorna har fått fnatt. Bara växer och växer men på alldeles fel håll. Massa blast och inget under jord. Måste varit lite väl mycket kväve i den jorden. Nu har jag fått dra bort nästan alla plantorna eftersom utsikten att de små svagt rosa rötterna skulle bli feta rädisor kändes minimal. Nån sa att om man låter dom gå i blom kan man sedan äta ärtskidorna som blir men jag kände mig lite sur på dem så jag ryckte upp dem istället.

Kompisar forts

Idag hittade jag inte mindre än ett helt gäng med pantrar under brädan som håller fiberduken på ena odlingspallen. Dom är äckelsnygga liksom. Pantrarna får leva men jag dödar alla spanska sniglar som jag hittar i eller i näheten av odlingskragarna. Men när de är i komposten eller under vinbärsbusken och snällt tuggar på lite gräs har jag inte hjärta att ha ihjäl dem (dessutom är det ju själva mosandet eller klippandet så äckligt). Det är nog dumt. Kanske nästan lika dumt som när jag i någon slags "ta det lugnt de gör väl ingen skada- attityd" hejdade min impuls att slå ihjäl de där små nattfjärilarna som plötsligt dök upp i köket en sommar. Det visade sig efter några veckor att det var kvarnmott och de gjorde minsann skada så det räckte. Invaderade allt från knäckebröd till torkad frukt i köksskåpen med sina superäckliga larver. Det tog månader innan vi lyckades utrota dem. Dumt som sagt.

Bondbönan som slog i taket på fiberduken och började se ganska tufsig ut har blivit så här fin på bara en vecka efter omplantering i potatislandet. Blev så glad så den började blomma. Idag grävde jag upp de andra två bondbönorna som var kvar under fiberduken och grävde ner i potatislandet också i hopp om att de skall repa sig lika fint. Det är lite för trångt bland potatisen dock och jag råkade gräva upp några små blivande potatisar som redan var på gång. You win some, you loose some.

Panterhuvud

Panterhålan

Fina fläckar