Hemmagjord odlingsram

Man kan köpa det mesta. Inklusive dyra odlingsramar i trädgårdsaffärer. När jag började odla i Landala köpte jag några pallkragar från ett byggställe på Hisingen. Femtio kronor styck. I år har jag gått steget längre och skapat helt utav det som naturen ger. En upphittad bräda och ett antal grenar. Jo, spik köpte jag förstås. Kanske inte det vackraste man sett men jag blir sjukt nöjd med mig själv varje gång jag lyckas bygga ihop något funktionellt själv istället för att köpa det. Pumporna och squashen verkar också nöjda.

Nya odlingslådan i maj

Musselsquash eller "Yugoslavian  Finger Fruit"

Robinia

Jag gillar träd. Jag menar, verkligen gillar träd. Lövträd allra mest. De fantastiska stammarna, lövmassan, de enskilda löven, vinden genom kronorna. Snart börjar blomningen på ett av mina favoritträd, linden. Det är sommarens höjdpunkt när lindblomsdoften smeker mellan husen och blandar sig med doften av solvarm asfalt. Det är många som inte vet att det är de oansenliga lindblommorna som doftar så fantastiskt. Så om du inte har gjort det än så stoppa ner näsan i en utslagen lindblomma, strax i ett träd nära dig. I väntan på detta doftrus så njuter jag av blomningen av ett annat trevligt träd som jag har alldeles runt knuten.
Robinia (Robinia pseudoacacia) är en trädväxt i familjen ärtväxter från nordcentrala och nordöstra Nordamerika. Den kallas ibland "falsk akacia" på svenska, vilket är en direkt översättning av det vetenskapliga artepitetet. Ingen doft att tala om men väldigt fina blommor.

Robinia vid vändplatsen Södra Viktoriagatan, Göteborg

Förvaring av grönsaker

När jag växte upp bodde jag i ett stort gammalt hus. Där fanns det ett kallskafferi. Det är verkligen något jag saknar i min 70-talslägenhet. Vissa grönsaker och frukter går inte att hitta någon bra förvaring för. Det är för kallt (och fuktigt) i kylskåpet men för varmt (och torrt) i rumstemperatur. Aubergine, squash, nektariner, sallad är tex sådant jag skulle vilja hitta en förvaring med annan temperatur åt. Rotfrukter verkar klara kylan bra i kylskåpet men klarar fukten sämre. Innan kylskåpens tid använde man jordkällare eller stukor för vinterförvaring av rotfrukter. Före urbaniseringen behövde man antagligen inte någon direkt färskförvaring eftersom man odlade det man åt och hämtade in det man behövde från dag till dag. I och med den stora inflyttningen till städerna i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet kunde människor inte längre leva på självhushåll och man fick i stället köpa de grönsaker och rotfrukter man behövde. Undrar just hur de förvarade sina grönsaker? Kanske gick man helt enkelt oftare och handlade?

Någon som verkligen har funderat över det här med förvaring av grönsaker är den koreanska konstnären Jihyun Ryou. Rekommenderas!

Tack Göteborg Stad för saften!

Flädersaft, himmelskt gott! Flädern växer både här och där. Man behöver inte någon egen trädgård ens. Parker och stadsmiljöer är fulla av dem (nåja). Bara att plocka. Men en liten påminnelse är på sin plats. När man skördar stadens grödor är det läge att visa respekt. Länsa inte alla blommor på en buske. Andra kanske också vill plocka och dessutom är den ju planterad för sitt estetiska värde. Ytterligare en sak är att komma ihåg att bara plocka blommor som växer över kisshöjd. Och då inte bara hundkisshöjd utan också ölstinngubbhöjd.

Recept på saft kommer här:

Ca 50 blomklasar i varierande storlek
1,8 kg socker
1,5 liter vatten
3 ekologiska citroner (eller fler om de är väldigt små)
50 g citronsyra

Se till att det inte är ohyra på blomklasarna, skaka gärna av dem. Klipp bort långa skaft (bara för att de skall få plats i bunken). Jag har läst att man kan lägga klasarna i lättsaltat vatten för att bli av med kryp. Testade det förra året men tyckte att saften blev blaskigare. I år plockade jag blommorna tidigt så det var nästan inga insekter alls. Skiva citronerna eller riv skalet och pressa saften. Lägg citronskivor eller rasp plus citronsaft i bunken med fläderblommor. Jag brukar skiva citronerna men i år testar jag att riva skalet och pressa saften. Tänker att det kanske blir lite mer blommig smak? Koka upp vattnet, häll i sockret och rör till det har löst sig. Rör i citronsyra och slå det heta vattnet över blommor och citron. Plasta och låt stå svalt i några dagar. Rör varje dag. Häll upp på kalla, väl rengjorda flaskor eller frys in i plastburkar.

Första chilin

Wohooo! Provsmakningsdags för första hemmaodlade chilin. Först ut att mogna är Hungarian Yellow (va?) Wax Hot. Så särdeles het var den inte. Frisk paprikasmak med en liten antydan till hetta. Hettan sitter mest i delen närmast skaftet.

Men hemmaodlat är alltid godast. Det bara är så.

Första späda skörden ifrån odlingslådorna

Nässel-urk-vatten

Nyttigt för växterna ska det vara. Visst, tror jag det. Men man vill ju inte komma närmare än tio meter. Jo, sniglarna vill. De vill helst krypa ner i hinken för det luktar så mysigt av förruttnelse. Men vi andra håller helst för näsan. När jag googlade lite på ämnet så hittade jag följande experiment på Jordihatten. I korthet går det ut på att syresätta vattnet, i Anders Kjellssons fall med en luftpump till ett akvarium, för att undvika anaerob nedbrytning som tydligen är det som genererar svavelföreningar och därmed lukt. Mycket intressant.

En avhandling från växtfysiologiska institutionen i Lund visar att växter som får nässelvatten blir kraftigare, innehåller mer kväve och får ett bättre utvecklat rotsystem. Det senare har positiv effekt på näringsupptaget. Nässlornas nyttiga innehåll varierar efter årstiderna. På våren innehåller de mest kväve, fosfor och kalium. Sommartid lämpar de sig som järntillskott. Under hösten innehåller nässlor mest andra spårämnen. De bakterier som bildas då nässlorna bryts ner ger ett högre pH-värde i jorden. Växten kan då lättare ta upp ammonium, kväve som i sig är lättabsorberat. Jorden blir basisk då bakterierna konsumerar de organiska syrorna.

Vill man blanda till nässelvatten är det bara att samla in nässlor, vilka det aldrig brukar vara brist på, och lägga dem i en spann. Sedan häller man över vatten så att det täcker och låter det stå några dagar innan man börjar använda det. Vill man att nässelvattnet ska bli fort färdigt kan man sönderdela nässlorna genom krossning eller med en häcksax. Det brukar bli lagom starkt om man späder ut det med tio delar vatten. Från ca dag 7 till dag 14 är gödseleffekten optimal men det går att använda både före och efter. Någonstans har jag dock läst att om det får stå för länge växer det till giftiga bakterier som inte är bra för växterna. Ut och plocka nässlor vet ja. Och införskaffa luftpump...

Vattnet från himlen

Jag har gått och lurat lite på att samla regnvatten för att slippa bära tunga vattenkannor från soprummet till min odling. Dessutom är regnvatten gratis och behöver inte belasta reningsverket innan det används till växterna. Hittade denna bild på Jordihatten och maken till schysst vattenuppsamling har jag nog inte sett. Notera den lilla kranen för enkel påfyllnad av vattenkannan. Vattnet i tanken värms upp av solen under dagen och avger sedan värmen till belåtenhet för bänkfilosofer. Men konstruktionen passar inte riktigt på min bergknalle. Tänkte mig nog mer något sånt här.

Inte alls snygg men hopvikbar vilket skulle vara väldigt praktiskt för höst -o vinterförvaring i källaren. Eller helt enkelt en Tubtrug?

Snyggare! Men då måste jag skaffa något nät som lock så inte nåt stackars djur ramlar i o drunknar...

Inneboende på balkongen

Varje vår är det en geting som börjar bygga sitt bo på min balkong, oftast under trätrallen. Erfarenheten har visat att det enda som gäller är att brutalt slå ihjäl getingen. Att bara förstöra boet hjälper inte, då fortsätter bara getingen att komma tillbaka och bygga upp det raserade på nytt. En beundransvärd egenskap att inte ge upp. Eftersom det känns som om fikastunderna på balkongen, framåt sensommaren, lätt skulle kunna bli konfliktfyllda med en sådan granne får min beundran dock vika för egennyttan. Det är ju ändå jag som betalar hyran. Ovanstående har upprepats även i år. Jag fick lurpassa på en geting som börjat bygga bo under trätrallen precis utanför balkongdörren. Strax efter min seger dök dock en annan balkongockupant upp. Med stridslusten väckt smidde jag blodiga planer för att vräka även denna inhysing. Men jag veknade vid åsynen av den lurviga kroppen och utsikten till en rik smultronskörd. Den nya ockupanten är ett bi och har funnit ett hem åt sina barn inne i plåten under fönstret.

Jag hyste fortfarande vissa betänkligheter då jag har ett livligt minne från min barndom om en oprovocerad biattack när jag oskyldigt stod och tittade på bina under takpannorna på lekstugan som svärmade. Nu har jag dock läst på lite och förstår att vildbin är solitära bin och bildar inga egentliga samhällen. De har dessutom svag eller helt tillbakabildad gadd då de helt enkelt inte behöver någon eftersom de inte har något samhälle att försvara. Bin fyller en väldigt viktig roll som pollinerare av både vilda och odlade växter men är hotade då deras naturliga boplatser och födoväxter har minskat i takt med utbredningen av det moderna jordbrukets  monokulturer och ogräsbekämpning. Normalt bor många arter av vilda bin i håligheter i dött trä eller i hålor i marken. Naturhistoriska riksmuseet uppmanar till att bygga biholkar för att hjälpa de vilda bina att överleva.

Biholk eller bibatteri

Biet på min balkong (eller så kan det nog vara flera bin som samsas om utrymmet..tycker mig se att de har lite olika färger när det flygs in och ut) har hittat sig en holk på helt egen hand. Men det känns bra och varm i hjärtat att upplåta utrymme till en hotat art. Dessutom är det ju det här med utsikterna till god pollinering av smultronplantorna...

Chilikärlek

På allmän begäran: nya bloggposter. Eller, just nu, en ny bloggpost i alla fall. Dagens ämne är min nya kärlek. Chili! Okej, jag vet att det känns lite 2011 men vad kan jag säga...jag är lite trög i starten. Chili på tallriken har jag lärt mig uppskatta sedan ett antal år, främst tack vare Jamie Oliver (tex de utmärkta böckerna Jamies Amerika och Hemma hos Jamie ) och Anna Bergenström ( Under valnötsträdet ). Men nu har odlingen av chiliplantor drabbat mig med häftig kärleksfeber. Varje dag pysslar jag om mina bebisar och ser hur de växer, blommar och sätter frukt.

Tanken var egentligen att de skulle få flytta ut på balkongen när det blev varmare men nu har jag blivit så pjoskig med dem att jag är rädd att de skall frysa. Med visst fog får jag nog tillägga. Visserligen skiner solen en del men nattemperaturen är långt ifrån tropisk. Jag läste någonstans att chili vill ha dygnstemperatur över 15 grader för att sätta frukt. Så de får nu breda ut sig i mina soligaste fönster. Förut har jag haft dem under växtlampan men nu får de inte riktigt plats. När de började ränna iväg på höjden googlade jag på om de skulle beskäras eller ej och fick lite varierande svar. Så jag testade att beskära två stycken. Helt i onödan visade det sig då de grenar sig själva när de kommer i knopp. Fördelen blev dock att jag försköt fruktsättningen på de två jag beskar så att alla inte mognar samtidigt. Men jag gjorde också ett väldigt fördelaktigt byte med min kollega som också är nybliven chiliälskare. Han fick en av mina Hungarian wax och jag fick fyra plantor av honom, Pasilla, Rocoto, spansk peppar (han kallar den "vanlig" men jag antar att det är de som kallas spansk peppar i affären), Aij Amarillo. Mycket snällt av honom. Hans plantor var pyttiga när jag fick dem eftersom han sått dem senare än jag men nu har de nästan växt i kapp. Den första , spansk peppar, har precis börjat blomma nu. Aij Amarillo är den ända som inte grenat sig ännu. Häromdagen växte den nog fyra centimeter på en dag! Läste också att man inte skall plantera chili i för stora krukor på en gång då rötterna först växer ut till krukkanten innan de växer nedåt vilket gör att de blir dåligt förankrade i krukan. Istället skall man plantera om dem i flera omgångar och bara lite större krukor varje gång.

Hungarian wax yellow hot

 

 

Eftersom jag har mina plantor inomhus har jag tagit det säkra före det osäkra och pollinerat blommorna med en pensel. De är självpollinerande och utomhus sköter vinden och insekterna om pollineringen. Tydligen kan man inomhus skaka plantorna när de blommar för att sprida pollen och pollinera blommorna men eftersom det har fungerat väldigt bra med fruktsättningen med penselmetoden fortsätter jag med det.

Rocoto är härligt fjunig till skillnad från de övrig sorterna jag har som är släta. Den heter också capsicum pubescens vilket betyder hårig. Har läst att den är väldigt tidig att blomma men hemma hos mig är det den minsta plantan och den har inte börjat knoppas än även om den har grenat sig, vilket bådar gott. Kallas också trädchili, vilket kanske inte bådar så gott. Kan bli upp till 15 meter hög i sin naturliga miljö, som framförallt är Peru. Den skall också vara köldhärdig (inte frost dock) vilket gör att det kanske är denna som får flytta ut på balkongen först.