Nässel-urk-vatten

Nyttigt för växterna ska det vara. Visst, tror jag det. Men man vill ju inte komma närmare än tio meter. Jo, sniglarna vill. De vill helst krypa ner i hinken för det luktar så mysigt av förruttnelse. Men vi andra håller helst för näsan. När jag googlade lite på ämnet så hittade jag följande experiment på Jordihatten. I korthet går det ut på att syresätta vattnet, i Anders Kjellssons fall med en luftpump till ett akvarium, för att undvika anaerob nedbrytning som tydligen är det som genererar svavelföreningar och därmed lukt. Mycket intressant.

En avhandling från växtfysiologiska institutionen i Lund visar att växter som får nässelvatten blir kraftigare, innehåller mer kväve och får ett bättre utvecklat rotsystem. Det senare har positiv effekt på näringsupptaget. Nässlornas nyttiga innehåll varierar efter årstiderna. På våren innehåller de mest kväve, fosfor och kalium. Sommartid lämpar de sig som järntillskott. Under hösten innehåller nässlor mest andra spårämnen. De bakterier som bildas då nässlorna bryts ner ger ett högre pH-värde i jorden. Växten kan då lättare ta upp ammonium, kväve som i sig är lättabsorberat. Jorden blir basisk då bakterierna konsumerar de organiska syrorna.

Vill man blanda till nässelvatten är det bara att samla in nässlor, vilka det aldrig brukar vara brist på, och lägga dem i en spann. Sedan häller man över vatten så att det täcker och låter det stå några dagar innan man börjar använda det. Vill man att nässelvattnet ska bli fort färdigt kan man sönderdela nässlorna genom krossning eller med en häcksax. Det brukar bli lagom starkt om man späder ut det med tio delar vatten. Från ca dag 7 till dag 14 är gödseleffekten optimal men det går att använda både före och efter. Någonstans har jag dock läst att om det får stå för länge växer det till giftiga bakterier som inte är bra för växterna. Ut och plocka nässlor vet ja. Och införskaffa luftpump...