söndag 9 juni 2013

Inneboende på balkongen

Varje vår är det en geting som börjar bygga sitt bo på min balkong, oftast under trätrallen. Erfarenheten har visat att det enda som gäller är att brutalt slå ihjäl getingen. Att bara förstöra boet hjälper inte, då fortsätter bara getingen att komma tillbaka och bygga upp det raserade på nytt. En beundransvärd egenskap att inte ge upp. Eftersom det känns som om fikastunderna på balkongen, framåt sensommaren, lätt skulle kunna bli konfliktfyllda med en sådan granne får min beundran dock vika för egennyttan. Det är ju ändå jag som betalar hyran. Ovanstående har upprepats även i år. Jag fick lurpassa på en geting som börjat bygga bo under trätrallen precis utanför balkongdörren. Strax efter min seger dök dock en annan balkongockupant upp. Med stridslusten väckt smidde jag blodiga planer för att vräka även denna inhysing. Men jag veknade vid åsynen av den lurviga kroppen och utsikten till en rik smultronskörd. Den nya ockupanten är ett bi och har funnit ett hem åt sina barn inne i plåten under fönstret.
Jag hyste fortfarande vissa betänkligheter då jag har ett livligt minne från min barndom om en oprovocerad biattack när jag oskyldigt stod och tittade på bina under takpannorna på lekstugan som svärmade. Nu har jag dock läst på lite och förstår att vildbin är solitära bin och bildar inga egentliga samhällen. De har dessutom svag eller helt tillbakabildad gadd då de helt enkelt inte behöver någon eftersom de inte har något samhälle att försvara. Bin fyller en väldigt viktig roll som pollinerare av både vilda och odlade växter men är hotade då deras naturliga boplatser och födoväxter har minskat i takt med utbredningen av det moderna jordbrukets  monokulturer och ogräsbekämpning. Normalt bor många arter av vilda bin i håligheter i dött trä eller i hålor i marken. Naturhistoriska riksmuseet uppmanar till att bygga biholkar för att hjälpa de vilda bina att överleva.
Biholk eller bibatteri
Biet på min balkong (eller så kan det nog vara flera bin som samsas om utrymmet..tycker mig se att de har lite olika färger när det flygs in och ut) har hittat sig en holk på helt egen hand. Men det känns bra och varm i hjärtat att upplåta utrymme till en hotat art. Dessutom är det ju det här med utsikterna till god pollinering av smultronplantorna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar